Träningsmotivation

...och därtill hörande komplexitet. Alla har förstås olika anledningar till att man är kampsportsintresserad och tränar taekwondo. Att ange exempel vore bara slöseri med tid, ty vad anledningen än må vara så är det ett faktum att den existerar (tränar man har man med stor sannolikhet ett intresse). Denna anledning/anledningar baserar sig på antingen interna eller externa drivkrafter/motivatorer. Låt oss istället fokusera på dessa.

Att träna taekwondo med en inre motivator betyder att drivkrafterna/intresset kommer innifrån utövaren själv. Det kan handla om att man mår bättre av den fysiska eller psykiska utvecklingen som träningen för med sig. Det kan också handla om att man har egna små utmaningar som man vill vinna över och att man tycker om att utmana sig själv, eller helt enkelt bara att man bara tycker verksamheten är rolig och njuter av att få röra på kroppen på det sätt som kampsport erbjuder. Motivatorerna är olika för olika utövare.

Att träna med en yttre motivator betyder istället att intresset för verksamheten kommer via någon annan. Det är vanligt bland barn att man tränar för att göra föräldrarna glada eller stolta, och därför hamnar i en verksamhet som egentligen är föräldrarnas intresse. På det här sättet får barnet bekräftelse. Fenomenet begränsar sig dock inte till barn. Många vuxna tränar olika former av fysiska aktiviteter tex för att de vill bli snyggare/attraktivare i andras ögon. Detta är också en form av yttre motivator. Man kanske söker bekräftelse på andra sätt – tex genom att vinna medaljer, få höga bälten, eller på olika sätt bli erkänd av andra människor för sin prestation.

När man jämför utövare av dessa två kategorier finner man en del olikheter. Båda har sina för- och nackdelar (alla är goda människor). Den som tränar med en inre motivator har ett mera stabilt intresse för verksamheten och har ofta ett mera långsiktigt tankesätt. Denna person tränar efter egna målsättningar och kan inte påverkas eller motiveras med belöningar lika tydligt som utövare som drivs av en yttre motivator. Tävlingar och bältesprov är nog intressanta, men ses som personliga utmaningar framför jämförelse med andra. Utövaren vill vinna över sig själv och söker inte andras erkännande. Utövare med yttre motivator däremot har ofta ett mer exposivt intresse, kan träna oerhört hårt och offra mycket för att nå ett mål, men ansträngningen är kortsiktig. Utövarens motivation påverkas starkt av feedback från omgivningen och man jämför sig ofta med andra. Utövaren söker sig till situationer där omgivningen bekräftar/erkänner utövarens kunskaper. Kort förklarat kan man säga att personer med inre motivator vill bli så bra som man kan utifrån sina egna förutsättningar, medan personer med yttre motivator vill bli så bra som möjligt betraktat ur andras ögon.

Alla människor påverkas av feedback från omgivningen, både i positiv och negativ riktning. Människan är ett flockdjur och som sådana påverkas vi av flocken. Det är bara att acceptera. Däremot är det kritiskt om hela en människas motivation för att göra någonting baserar sig på vad andra tycker. Då blir det hela mycket sårbart. Andras åsikter kommer alltid att vara en bricka i spelet, men det får aldrig vara den enda och avgörande brickan. Vad gäller kampsport så betyder det att man inte ska träna kampsport av någon annan anledning än att man själv vill. Så varför tränar du?

Bra svar:
- För att lära mig bättre handskas med problem i vardagen
- För att öka min kondition och min fysiska intelligens
- För att öka mina möjligheter i en våldssituation
- För att hålla kroppen i gott skick

Mindre bra svar:
- För att kunna skryta för mina kompisar och visa upp vad jag kan
- För att få snygga brudar eller respekt bland killarna
- För att andra ska tycka att jag är häftig, bra, snygg, duktig etc...

En kampsportare är (strävar till att vara) en harmonisk människa utan högfärd som undviker stridigheter så långt det är möjligt. Så har jag blivit lärd från flera mycket respekterade kampsportslärare. Jag tycker den värderingen är bra, så jag fortsätter att ge den i arv till mina elever. Analyserar vi påståendet för en sekund ser vi att det handlar om tre nyckelpunkter: 1. harmoni, 2. utan högfärd och 3. undvika stridigheter. Hur passar våra utövare med inre, respektive yttre, motivatorer in i en verksamhet vars grundvärdering är det ovanstående?

- Utövare med inre motivatorer passar mycket väl, ty han arbetar med sina personliga målsättningar och har inget behov av vare sig jämföra sig med andra eller stoltsera och skryta med sina kunskaper. På sätt undviks (helt automatiskt utan ansträning) också situationer där omgivningen känner sig provocerade och som kan leda till meningsskiljaktigheter. Svaren på nyckelpunkterna blir således 1. utövaren letar efter en harmoni med sitt inre och utmaningarna är hela tiden baserat på interna milstolpar, 2. eftersom utövaren arbetar med interna målsättningar finns inget behov av högfärd i strävan att få bekräftelse utifrån, 3. utövarens interna motivator placerar inte utövaren i situationer där han kommer i konflikt med andra (åtminstone inte på basen av kampsportsintresset).

- Utövare med yttre motivatorer däremot söker ständigt bekräftelsen från omgivningen för att upprätthålla intresset för träningen, och hamnar därför genast i konflikt med grundvärderingen och eventuellt i konfiktsituationer med andra människor. I träningssalen kan bekräftelsebehovet bli ett ständigt jämförande och korrigerande av andras teknik eller ett nedvärderande sätt mot träningskompisarna (besserwisser) som kan leda till irritation. I skolan, på arbetsplatsen eller på fester kan omgivningen känna sig störda eller provocerade av skrytande eller uppvisande av tekniker för att få bekräftelse/respekt/uppskattning. Tyvärr är kampsport nämligen ett område som många (särskilt unga) män känner sig hotade av, och när ett ungt lejon känner sig hotad anfaller det. Så på nyckelpunkterna blir svaren följande: 1. utövaren finner harmoni när han får mycket extern bekräftelse, men harmonin är i beroendeförhållande (och därför sårbart) till omgivningen, 2. utövaren har en tendens till högfärd i syfte att få bekräftelsen han letar efter, 3. utövaren hamnar pga högfärden ibland i konfliktsituationer med omgivningen.

Det var en gång en person som frågade mig – ”Varför får man aldrig ett vettig svar av en seriös kampsportare på vilket bälte han har”? Jag ställer frågan vidare...