onsdag 9 juli 2014

Ego



Självförsvar – förmågan att försvara sig mot en inkommande våldshandling. Åtminstone några kampsportare börjar sin bana med en strävan att förbättra sina självförsvarsfärdigheter och därmed öka sitt självförtroende.  Ändå handlar kampsportsträning om en strävan om att undvika våld och bidra till byggandet av en fredlig värld. Våld innebär alltid risk för skador (eller allvarligare) och det är inte optimalt att utsätta sig för sådana risker.

Men innan ett inkommande anfall som tvingar oss till ett fysiskt försvar äger rum har ofta andra och mer avgörande saker inträffat. Saker som kunde ha gett ett annat händelseförlopp och avstyrt hela våldsscenariot om man agerat annorlunda. Står man inför en fysisk attack har man väldigt ineffektivt använt de chanserna. Eftersom strävan är att unvika våld helt och hållet blir verktyg för att avstyra våld de facto viktigare än de själva fysiska kampfärdigheterna.  

Jag brukar beskriva detta som en trappa i fyra steg. På steg ett handlar det om att undvika de platser där våld äger rum. Eftersom det är vanligt att anfallaren är bekant går detta inte alltid att genomföra. För att vara säker skulle man isåfall tvingas bli en eremit och flytta ut till en öde ö utan kontakt med några människor. Men det finns också många våldssituationer som kunde ha undvikits om man valt att inte befinna sig på den aktuella platsen. Vissa situationer är mer riskfyllda än andra.

Eftersom steg ett inte alltid är möljligt, kliver vi upp på steg två som handlar om att avlägsna sig genast man uppfattar att våld håller på att inträffa. Det finns många signaler på ett en situation håller på att utvecklas till en våldssituation och har man möjlighet att avlägsna sig bör man naturligtvis göra det så snabbt som möjligt. Ibland går detta steg inte heller att genomföra. Exempelvis om man måste skydda en annan person mot övergrepp.  Då hamnar vi upp på steg tre. Att pga sitt ego bli kvar när en våldssituation byggs upp är däremot inte okej! Tyvärr är vårt ego ofta ett stoooort problem.

På steg tre handlar det om att de-eskalera situationen. Det betyder i praktiken att man aktivt försöker trappa ner nivån på hotet genom kommunikation, dvs man försöker ”prata ner förövaren”. Det har stor betydelse för många våldssituationer på vilket sätt man kommunicerar med motståndaren, både verbalt och med kropssignaler. Naturligtvis kan man inte skrämma eller hota ner en våldssituation.
Lyckas man inte med en de-eskalering finns ingen återvändo, då är man på steg fyra där man måste fysiskt försvara sig.

Om jag skulle få i uppgift av en människa att minimera risken att denne skadas av en eventuell våldssituation så skulle ingenjören och livvakten i mig naturligtvis fokusera på de metoder som ger mest avkastning per investerat kapital, och där kommer fysiska självförsvarstekniker definitivt på sista plats. Att hantera situationer på trappstegen 1-3 är både kostnadseffektivare och utgör mindre risk för människan. Ändå tränar de flesta inte så. För de flesta spenderas den mesta tiden i träningssalen (naturligtvis ger träningen andra fördelar som man inte ska bortse ifrån). För de som är riktigt vilse ökar egot med ökade självförsvarsfärdigheter och då hamnar man förr eller senare i risksituaioner. Skrytande och provocerande leder till alltid till våld.

Jag satt för en tid sedan och åt morgonmål på ett hotell. Jag satt djupt i mina egna tankar då jag stördes av ett impulsivt skratt från frukostserveringen. Där stod en av mina bekanta och skrattade tillsammans med två helt okända människor från ett annat land, gissar jag eftersom kommunikationen gick på engelska. Det slog mig att detta inte var första gången detta inträffade. Jag minns många, många situationer som denna, men nu först reflekterade jag över den egenskapen. Egenskapen som min bekanta besitter som gör det hur enkelt som helst att komma överens med människor. Den slog mig nu som något extraordinärt. Tänk att vara så utåtriktad att man hur enkelt som helst kan kommunicera med vem som helst om vad som helst på vilka premisser som helst. Tänk att vara en sådan människa som folk har lätt att fatta tycke för, och aldrig provoceras av. Då skulle man ju aldrig behöva slåss, eller hur? Att lära sig det sociala spelets regler står nu som viktigare än någonsin... Om målet verkligen är att förbättra sina självförsvarsfärdigheter måste man inse att det inte enbart handlar om fysiska tekniker. Man behöver inte slåss om ingen vill slå en! Det borde vara där man lägger in sin fokus och energi.

Men du kanske inte alls tränar för att öka dina självförsvarsfärdigheter? Det finns många goda anlednigar att träna och röra på sig. Kroppen är byggd för att vara aktiv, och kampsport är en väldigt social gren... men kampsport är definitivt inte ett verktyg för ditt egos skull! Då utsätter du dig och andra för onödiga risker. Inse att peace and ego cannot co-exist!