fredag 28 oktober 2016

Kursdag

- ”Du måste vara Kim” utbrister en röst när jag stiger in i rummet. En kvinna någonstans i åldrarna mellan 50 och 60 kommer fram till mig och sträcker ut sin hand för att välkomna mig. Vi skakar hand och innan hon släpper taget håller hon min hand en kort sekund medan hon tittar mig i ögonen, som om hon försökte titta in i själen. På ett sätt som normalt skulle vara på gränsen till creepy. Men kvinnan har ett stort leende och en blick som gör det svårt att finna obehag. Hon ställer några artighetsfrågor om resan gått bra och om det varit svårigheter att hitta platsen, och släpper sedan greppet medan hon fortfarande tittar på mig en kort stund. Sedan ler hon ytterligare innan hon återvänder till sin plats i framdelen av salen.

I salen finns även fem andra kvinnor, men de står eller sitter på golvet på ett sätt som berättar att de också är kursdeltagare som jag själv. Kvinnan som hälsade mig välkommen är förstås ledaren. Henne har jag mejlat med innan och jag gissar att det var därför hon visste mitt namn. Inom tio minuter droppar det ytterligare in tre kvinnor. Allihopa kursdeltagare. Kvinnan hälsar alla välkomna med en handskakning och lite small talk. Det är intressant att iakta henne in action. Till skillnad från många människor som rör sig eller arbetar på gym, hälsoinstanser, rehabkliniker etc där det finns ett påtvingad social kontakt känns kvinnan äkta på nåt sätt. Det är inte det där påklistrade leendet och de där standarduttrycken ”härligt” och ”jamen underbart” som man ofta kan möta. Det känns som om hon genuint bryr sig. Därmed är gruppen komplett och kursen kan börja.

Kvinnan babblar på om substansämnet med en brinnande iver som om det inte existerade något annat här i världen. Det är svårt att inte dras med av hennes entusiasm och hennes positiva utstrålning. Det slår mig att många lärare skulle ha mycket att lära av henne berörande presentation. Hon fångar uppmärksamheten hos deltagarna och leder dem längs hennes berättelse med både spänning och förväntan. Fast egentligen gör hon knappast någonting medvetet. Jag tror det är hennes personlighet som bara passar hennes jobb så otroligt bra. Det är roligt att se när någonting är bara så rätt. Det är inga problem med störande bakgrundsprat eller användandet av mobiltelefoner. Vi sitter som tända ljus och lyssnar.

Kursen är teoretisk bara i början. Snabbt förändras den till ett mera praktisk testa-själv-upplägg varvat med teoretiska inslag och diskussioner. Jag blir snabbt en favoritköttklimp :) på ett positivt sätt. Kvinnan använder gärna mig som förevisningsexempel i de olika övningarna. Jag tycker det är kul. Jag tänker att det var länge sedan jag fick vara lärarens favorit i någon kurs :) Dessutom känns det som om jag får ut mer av kursen eftersom jag på ett annat sätt kan sätta mig in i vad hon förklarar då jag samtidigt känner exakt var hon klämmer och på vilket sätt. Jag är ju här för att få ut så mycket kunskap på möjligt.

I pauserna cirkulerar kvinnan runt och diskuterar med deltagarna. De flesta har förstås mycket frågor till henne substansämnet men det diskuteras också barn, arbete och skärgården. I tredje pausen kommer hon fram till mig. Hon sträcker fram handen igen för en handskakning. Jag sträcker ut min. Hon tar tag i den och sätter sin andra hand ovanpå. – ”Du har stark energi!” säger hon med ett stort leende. –”Mycket stark. En av de starkaste jag känt!”. Jag blir förvånad. Kvinnan sa ju att hon arbetat med dessa grejer över 20 år. Hur kan det vara möjligt? Men det är roligt att höra även om jag först tar emot det med en viss skeptisism. Instruktören på grundkursen i golf sade också att min grupp var den bästa han någonsin haft, trots att vi slog bollen till skogs varje gång vi träffade den. Jag tänker först att det kanske hör ett visst mått oskyldigt smicker till en sådan personlighet. Men kvinnan frågar mig om människor brukar säga att jag har varma händer? – Baah jo! Det får jag höra hela tiden. Hon förklarar att värmen kommer från energiflödet. Enligt henne innehar jag ett exceptionellt starkt energiflöde. Hon berättar också för mig att jag troligtvis är känslomässigt temperamentsfull människa som är mycket känslig för yttre påverkan, vilket också stämmer helt och fullt.

Kvinnan säger att hon uppfattar vissa blockader i energiflödet som jag borde jobba på. Hon ser inte samma starka energiflöde till nedre delen av kroppen som jag har i händerna. Med min energipotential borde fötterna uppfattas lika varma som händerna, men de är iskalla. Det kan jag bekräfta. Jag har alltid haft dålig blodcirkulation till fötterna. Jag berättar om den gången jag förfrös fötterna på dagis som liten, och om mitt diskbråck. Kroppen minns alla stötar och smällar den fått motta under åren. Det är på det sättet vi utvecklar spindelmannen-instinkterna, dvs att vi kan förutse smärtan innan smällen och därmed på instinktiv nivå rygga undan för att göra handlingen (jmf sätta handen på varm platta). Men kvinnan förklarar att mina blockader inte kommer från någon av dessa incidenter. Mer sannolikt kommer blockaderna från spänningar orsakade av känslomässig stress under lång tid, antagligen flera år. Diskbråcket är mer en konsekvens av spänningarna, inte en orsak till dem. Kvinnan menar att om jag kan återställa energiflödet till nedre delev av kroppen kommer diskbråcket också att bli bättre eftersom spänningarna runt det släpper. Hon är både entusiastisk och positivt. Hon säger att det är möjligt. Mer än så hinner vi inte chatta innan pausen är slut och vi återgår till agendan. Det finns fler deltagare som vill ha kvinnans uppmärksamhet. Jag förblir åter häpen över vad jag fått lära mig...

Detta från denna kursdag.