Mer om baktal

Det är en sanning att saker och ting inte alltid är som man uppfattar dem. Det är väldigt vanligt att man gör en bedömning på basen av allt för lite information och därmed en felbedömning. Det är mycket vanligt förekommande och i allra högsta grad mänskligt. Det är när folk reagerar och agerar otrevligt på basen av en felbedömning som jag tycker att det är orättvist. Åsikter, känslor och tankar har alla rätt att ha, men jag har svårt att acceptera ett beteende vars målsättning enbart är att såra eller skada andra. Särskilt när det är baserat på en felbedömning. Det kan utmynna i ett krig som är helt onödigt med tanke på att motparterna med stor sannolikhet har samma uppfattning om saker och ting, men inte vet om det. Om jag är en aktör måste jag väl ändå kunna vänta mig ett motagerande/försvarsagerande från de jag utsätter med mitt agerande? Ganska simpel logik – for every action there is a reaction. Förställ dig följande: A gör en missbedömning av B, och startar ett baktal som sprider sig till de gemensamma bekanta C, D, E och F. Det är helt oundvikligt att A till slut får veta det, blir förbannat och tar ut hämnd på nåt sätt, eventuellt sprider ut nåt otrevligt om B. B får höra det, men lyckas inte se att hon själv skapat situationen och anser att hon har legitim rätt att hämnas och åter igen göra ett agerande mot A. Sen har vi ekorrhjulet igång... Först några år, mycket baktal, ryktesspridning (kanske krossade vindrutor, sprayade motorhuvar etc) senare får B veta att informationen hon gjorde sin ursprungliga bedömning på var felaktig, men nu är det för sent. Nu har de två parterna krigat så länge att anledningen till krigets start är orelevant. De har istället hunnit skapa sig massor med anledningar att fortsätta det, och båda anser förstås att den andra är idoten, ”sjuk i huvet”, etc. Om man rannsakar sig själv så finner man att man har erfarenheter från liknande situationer ur eget liv, så jag utgår helt kallt ifrån att de flesta vet vad jag menar. Jag tror också att de flesta håller med mig om att ovanstående situation är helt onödig med tanke på att det startat från en felbedömning.

MEN (det stora MEN:et :)), om vi håller med mitt ovanstående resonemang så gör vi också fel (och är därmed lite av en hycklare). Ty, det är nämligen så att det finns information om B vi inte känner till, och i enlighet med hennes eget agerande gör vi bedömningen att agerandet är felaktigt. Låt säga att den enda sanningen som finns ovan är att det finns ett motagerande för varje agerande. Tänk om B’s agerande inte alls är ett agerande utan ett motagerande mot något, som tyvärr inte råkar vara A trots att A får ta skulden? Om vi jämför med våldsamma personer så är det vanligt att våldet är en hämnd mot nåt som hänt dem tidigare i livet, som de försöker hantera genom att hämnas. Givetvis är hämnden inte riktat mot rätt person (är hämnd någonsin rätt?) och samhället ska givetvis inte tolerera sådant beteende. Det jag försöker säga är att vi måste samla på oss information innan vi gör vår bedömning om människan – endast på så sätt kan vi kanalisera våra försök att reda upp problematiken på rätt sätt. Ska en person som agerar våldsamt pga förtryck i barndomen utsättas för mer förtryck? Tror vi att ett sådant straff leder till en förbättring? På samma vis kan vi resonera huruvida en person som maniskt baktalar andra pga utstötthet i barndomen ska stötas ut ytterligare. Tyvärr har vi en tendens att tro att vi kan bota felaktiga (enligt våra samhällsnormer) beteenden genom att orsaka mer av den smärta som leder till beteendet. Så vem är egentligen idioten?

Jag hade nämligen den otroliga turen att sitta och filosofera med en guru inom personlighetsstörningar över ledigheterna, och det gav mig lite nya och synnerligen intressanta infallsvinklar på saker och ting. Vi pratade om ditt och datt och vi kom in på baktal och ryktesspridning eftersom min tidigare debatt var för mig i färskt minne. Jag blev ganska häpen över hur man kunde se saken ur ett helt annat perspektiv, och jag blev förstås bestämd på att jag skulle försöka lära mig att bli bättre på det:) Personer som startar baktal drivs alltid av något –  med vad? Det är nämligen så att i allt agerande finns en strävan till någonting positivt. Att baktala andra kan tex tillfälligt stärka den egna positionen i gruppen och ge en känsla av att få vara i centrum och känna sig viktig. Det kan också stärka gruppens gränser mot yttre människor, som baktalaren upplever som fientliga eller som hot mot den egna positionen. Så den baktalandes egentliga strävan är att få sin egen ställning säkrad och bekräftad, och det får gå på konsekvensen av någon annans välmående – en attack i formen av baktal. Och det får det kosta för baktalaren. Dock kan man inte se hennes agerande som enbart ont eftersom där finns en aktiv men inte alltid så tydlig strävan till något positivt (för henne själv). Det gäller att identifiera det. Här kan nämligen ett krig undvikas om gruppen förstår situationen och kan tillfredsställa baktalarens egentliga trygghetsbehov innan krig uppstår.

Baktal är en kortsiktig fix för den som är belastad av den läggningen, för i långa loppet tröttnar kompisar och vänner i omgivningen på det konstanta baktalet, och det börjar sakta bli klart för dem att de inte heller går förbi fria från baktal. För den notoriske baktalaren pratar nämligen skit om alla i sin omgivning. Ingen går fri, och till slut tröttnar omgivningen och börjar ta avstånd till personen. Och hur reagerar personen då? Nu blir hon åter igen utsatt för det trauma som hon har i barn/ung-domen, och smärtan börjar känna sig vid igen. Åtgärden blir att byta kamratkrets och baktala de tidigare kompisarna. Detta är åter igen en kortsiktig plan för inom kort befinner hon sig där igen, och ekorrhjulet spinner på. Det som de notoriska baktalarna gärna säger är meningar som ”alla är emot mig”, eller ”alla min förra kompisar svek mig”. Det är ju inte sant, men för baktalaren är det sant. För henne svek kompisarna henne då de började ta avstånd, men för kompisarna är det baktalaren som svek dem när hon började baktala dem.

I yngre år tog jag väldigt stort avstånd till psykologiskt babbel och ”struntprat”, men ju äldre man blir detso intressantare blir ämnet. Kanske för att man fått mer livserfarenhet och alla egna erfarenheter ger ju något att jämföra teorierna med. I det aktuella fallet är det nämligen så, har jag fått veta i efterhand, att den stackars tjejen mycket väl passar in i den teoretiska ramen – hon har också väldigt få nära vänner, och många som känner henne anser att hon konstant sitter och baktalar andra. Hon har skapat sig konflikter mot alla fronter – släkt, vänner, kollegor. Och varför? Jo en oändligt stark drift att få vara i centrum. Tyvärr har människan så många skyddsprocesser mot det egna jaget att hon är helt oförmögen att se att hennes metod inte fungerar – det är alltid de andra det är fel på. Trots att erkorrhjulet upprepas gång på gång, och hon tvingas byta kamratkrets , och fienderna ökar, ser hon inte det egna ansvaret. Definitionen på idioti lär ska vara att gång på gång upprepa samma försök på samma vis och med samma variabler och förvänta sig olika resultat.

Så vart för den här diskussionen oss? Bör vi nu när vi förstår baktalerskan bättre acceptera hennes beteende, och för att bespara oss själva ett eventuellt krig anpassa oss kring hennes behov av bekräftelse och låta henne stå i centrum? Jag svarar nog nej på den frågan. Man kan inte förändra andra människors beteende, trots att man många gånger vill försöka. Man kan bara påverka vem man har i sin umgängeskrets och vem man kallar vänner. Min rekommendation är att inte släppa personer som konsumerar energi för nära inpå. Hälsa artigt (det är onödigt att ha ovänner), men bestäm var gränsen går. Det är onödigt att släppa sådana personer nära inpå och servera dem de vapen de sedan oundvikligen kommer att använda emot en. Var försiktig!

Problematiken får en helt annat dimension när man leder en klubb och man upptäcker att det finns en medlem som börjar syssla med baktal i klubben för att splittra den interna sammanhållningen... mer om detta... same Bat Time, same Bat Channel...