Åtgärder vid baktal

Jag har den senaste tiden försökt att få grepp om situationer när det i klubben eller träningsgruppen förekommer handlingar mellan utövare som leder till att någon känner sig angripen på ett negativt sätt (och då menar jag inte träningsmässigt). Rent konkret har diskussionen kretsat king baktal och smutskastning, eftersom jag har ett sådant verkligt exempel att referera till och i ganska färskt minne. Generellt tycker jag mig kunna se folk överallt som är frustrerade och behandlar andra illa – grannfejder, konflikter på arbetsplatser, kunder i servicenbranscher, insändare i tidningar, mobbning på nätet etc etc etc. Listan kan göras hur lång som helst. Det verkar tyvärr som om det inte krävs speciellt mycket för att vi människor ska tappa omdömet och glömma bort hur man beter sig mot andra. Det är redan länge sedan vi lyckades ta oss till månen, och idag kan vi till och med transportera elektroner med ljusets hastighet, men ändå verkar det så svårt för oss att komma ihåg hur man beter sig bland människor – alltså vanligt bondförnuft. Lyckligtvis är det ändå ganska sällsynt med problem av den här karraktären i kampsportsklubbar. Nu vet jag inte om jag med rätto kan representera hela kampsportsväsendet, men jag pratar åtminstone om utövarna i mina klubbar, men också på en nivå om hela grenen i vårt land. Det har alltid varit en av grundpelarna för verksamheten att handlingar av denna typ inte får existera. Inte i mina klubbar i alla fall. Själva definitionen av klubbarna har varit att vi är en kamratklubb (med betoning på kamrat) som tränar kampsport för att vi tycker det är roligt. I en sån klubb är alla välkomna – oavsett intressen, läggning,åsikter etc. Det hör inte till kampsportare att skada andra, och det gäller inte bara fysiskt. Det gäller lika mycket mentalt. Kampsportare är harmoniska människor, utan högfärd, som strävar till att leva sitt liv i lugn or ro.

Det är så att en viss typ av aktivitet attraherar en viss typ av personlighet, vilket vi kan se i tex i yrkes- eller studieval. Detta är också mycket tydligt när det gäller kampsportare. En viss typ av människa fastnar för en viss typ av kampsport. Jag är dock mycket övertygad om att kulturen i klubben är en större avgörare än kampsportens teknikomfång (alltså kampsportsstil). Det är säkert så att media (där också internet är stort) och andra marknadsföringsansträningar kan attrahera en viss typ av utövare, men hur de långsiktigt trivs i klubben ligger definitivt på klubbens atmosfär och kultur. Det finns utövare som trivs i hårda och nästan aggressiva miljöer och det finns utövare som trivs i lugna och lättsamma miljöer, och allt där emellan. Miljöerna är knappast grenspecifika utan finns av alla modeller inom alla kampsporter, och ingen av dem är bättre än den andra. Alla kulturer behövs, för alla utövare bör hitta en klubb de trivs i. Passar ens egen personlighet inte överens med klubbens atmosfär och kultur går man vidare till en klubb där man känner sig mer hemma. Så enkelt är det. Det är många människor som har provat på mina klubbar, och konstaterar att verksamheten antingen var för hård eller för mjuk. Det brukar vara ungefär lika många av varje, så jag tolkar det som att vi befinner oss i mitten på skalan någonstans.

I mina klubbar ska det inte få existera baktal och skitsnack om andra medlemmar. På den punkten är jag ganska bestämd. Vi är alla träningskompisar/-kamrater och så ska vi bete oss mot varandra. Det gäller naturligtvis inte bara på träningstid utan alltid. Är det då utövare som kommer och testar på vår verksamhet och inte passar in i den sortens atmosfär så slutar de självmant och går vidare. Det ser jag inte som en förlust, utan helt enkelt som ett neutralt konstaterande. Vissa vill gå någonstans tre gånger i veckan och sparka och slå av sig arbetsdagens frustration utan att vilja ha någon social kontakt, och då passar inte vår verksamhet för den människan helt enkelt.  Alla är vi olika. Samma sak gäller de som vill lära sig slåss. Då passar inte mina klubbar för den personen eftersom det inte är det vi fokuserar på. Är man inte intresserad av kampsportsträning i en kamratmiljö med målsättningen att bli en bättre människa så finns de alltid andra alternativ, och jag är genuint glad för alla de som lyckas hitta en klubb de trivs i och där de vill träna ofta. Det är det som möjliggör utveckling.

Trivs man inte i en kamratmiljö och klarar av att acceptera andra människor som likvärdiga, trots skiljaktigheter i åsikter, utseende, läggning etc, så trivs man inte i mina klubbar. Det är så det går om man försöker sig på att splittra gruppens interna sammanhållning med tex baktal. Det är också så det gick för baktalerskan i mitt exempel. Baktal leder ju till skvaller och ryktesspridning, och i en liten grupp når det förr eller senare de som står som mål för baktalet. För att det inte ska leda till motåtgärder och sätta igång ett ekorrhjul av hämndaktioner som inte kan stoppas måste man försöka reda ut situationen i ett tidigt skede. Tyvärr är det enda man kan göra i ett fall som detta att förklara vad förhållningsreglerna i klubben säger om baktal och hur vi ska behandla våra träningskompisar, och sen får varje utövare själva bestämma om det är regler de anser att de kan leva efter. Jag gjorde tyvärr den missen i min situation att jag började gå in i en detaljdiskussion med berörda parter i substansen för baktalet, i ett försök att hitta lösningar på problemet. Jag ville lösa det som baktalet handlade om genom att belysa det faktum att det rörde sig om missförstånd baserat på subjektiva tolkningar. Just då slog det mig inte att substansen för baktalet inte var det väsentliga, utan att det handlade om ett tvångsmässigt beteende som skulle komma att upprepa sig även om jag kunde eliminera den första situationen. Det skulle nämligen inte ta länge innan en dylik situation dök upp igen.

Slutresultatet blev förstås att personen i fråga lämnade verksamheten för egen kraft, vilket jag  enbart ser som något positivt. Det behövdes inte någon stor dramatisk diskussion som skulle konsumera fantastiskt mycket energi av alla parter. Jag vill syssla med kampsportsträning, inte slösa energi på onödig konflikthantering. Tyvärr tilläts det inte att situationen lämnade på en ”snygg” nivå. Jag hör lite med jämna mellanrum att det förekommer saker i vår klubb som inte är sanningsenliga och vars härkomst alltid leder till samma människa. Överjaget skyddar självet från att se det egna ansvaret och därmet från att känna sig dålig. - Det är alltid de andras fel. Det är mycket synd. Jag hoppas en dag att damen hittar en mijö som hon trivs i och där hennes potetial kommer till sin fulla rätt, ty hon har absolut talang på många områden. Det är tråkigt att höra att det finns så många fallit offer för hennes baktal, att ganska omfattande baktal börjat existera om henne.  Det är tyvärr en utkomst som kan ske av att man ger sig in i den leken. Verkligheten hinner alltid ikapp. Det finns en datumstämpel på hur länge folk har förtroende för en baktalare.

Så för att komma till punkt och kunna ge någon konkret åtgärd för när man upptäcker baktal i en förening eller klubb, kan jag rekommendera  det att poängtera och bestyrka förhållningsreglerna. Försök att inte gå in i detaljdiskussioner, för det som kan hända är att du själv snärjs in och görs till mål för nästa attack. Det behövs väldigt lite för att sätta igång de här människorna. Handlar det om en person med tvångsmässigt beteende så kommer naturen att sköta sitt, och personen slutar självmant när det går upp för denne att detta beteende inte passar i den här klubben. Räkna dock med att få höra att det var ditt och klubbens fel efteråt, aldrig baktalarens. Försök också att stöda de andra utövarna i klubben som blivt mål för baktalet. De kan behöva veta att du står på deras sida, och inte stöder eller hjälper baktalet ett växa.