En sak som dock satt väldigt djupt rotad i ryggmärgen var
Newtons andra lag, som förenklat beskrivs som F = m*a. Formeln berättar att
kraft (F) består av produkten av två komponenter – massa (m) och acceleration
(a). Att denna formel satt så bra i minnet har vi förstås en exeptionell
fysiklärare, Manp, att tacka för men också för att formeln defacto används inom
kampsporten ganska frekvent. F = m*a har många kampsportsinstruktörer använt
för att berätta att kraften bakom ett slag är större om man kan sätta mer massa
bakom slaget samt lära sig accelerera rörelsen snabbare. För en kampsportare
förefaller detta helt logiskt, men det är egentligen inte förrän nu som jag
reflekterar över detta lite djupare (vilket man ska vara försiktig med :)). Den här texten skriver jag i ett försök
att för mig själv räta ut alla de frågetecknen som uppstått när jag
begrundat taekwondorörelserna ur ett fysikaliskt perspektiv. Eventuella läsare ska därför
förstå att detta är strutprat som med stor sannolikhet inte är vetenskapligt
korrekt.
Som strukturellt lagd person vill jag angripa ett problem ur
en ände och sedan arbeta mig framåt steg för steg tills jag kommer i mål.
Därför är det viktigt att jag först har klart för mig – vad vill jag veta? Nå,
i detta fall funkar det inte med ”jag vill förstå fysiken bakom taekwondons
slag och sparkar”. Denna linje av resonemang har jag redan testat och trivdes
inte riktigt i den mängd information som på en gång damp ner i min famn med
formler långa som Metusalems skägg. Nej, frågan måste vara mindre. Typ nånting
i stil med – vad krävs för att sparka av en planka? Till en enkel man måste det
ställas enkla frågor :) Så om jag ska sparka av en planka, vilka fysiska
fenomen kommer att påverka händelseförloppet?
I mitt huvud kan denna händelse delas upp på en tidsaxel
(tn), där n står för händelsens nummer, så att varje del av händelsen kan
analyseras separat. Enligt:
t0: Taekwondoutövaren
lille Pelle står stilla och förbereder sig för att sparka av en planka.
1. Vad vet vi om lille Pelle? - Han väger 90 kg
2 Vad vet vi om plankan? – Furu, med dimensionen 38x100mm, 0,5m lång mellan stödpunkterna.
3. Avståndet från foten till plankan är 2m
t1: Lille Pelle sätter
sin kropp i rörelse och accelererar sin fot mot plankan. 1. Vad vet vi om lille Pelle? - Han väger 90 kg
2 Vad vet vi om plankan? – Furu, med dimensionen 38x100mm, 0,5m lång mellan stödpunkterna.
3. Avståndet från foten till plankan är 2m
Pelle ska börja
accelerera från stillastående och jag får därför anta, om formeln F=m*a gäller,
att kraften som avses här är den kraft som ”sätts in” för att massan (foten) ska kunna
accelereras. Naturligtvis krävs det samma kraft för att bromsa upp samma massa
(vid träff) så kraft_in borde vara lika stor som kraft_ut. Skillnaden är dock
att foten får en sträcka på 2m att accelerera upp, men en betydligt kortare
sträcka att bromsa ner. Det resonemanget vill lite få mig att tro att det torde
komma mer kraft ur systemet än som sattes in (vi får se).
Vi räknar ut
vilken kraft Pelle sätter in i sparken enligt följande:
a = 110m/s^2 (en
siffra jag hittade i en rapport om sparkar)
m = 10kg (massan av benet från knät neråt)
m = 10kg (massan av benet från knät neråt)
F = 10kg * 110m/s^2 = 1100N (Newton)
En
Newton ska ses som den kraft det krävs att accelerera en vikt på 1kg med 1m/s per sekund.
Det där med massan har jag också
funderat på en del. I många rapporter använder man endast en del av kroppens
vikt för att räkna ut kraften. I sparkar ofta foten eller halva benet och i
slag ofta handen eller armen från armbågen utåt. Ur ett fysiknördsperspektiv
kan detta se logiskt ut då det ju är denna del av kroppen som ska slungas mot
målet och det därför är dess massa som ska användas... Men, jag vill ändå
infilka här att en taekwondoteknik ändå är lite mer komplex än så. Utövaren vet
ju att ju mer massa han sätter in i slaget desto mer kraft får han ut, och
därför kommer han att röra hela kroppen mot målet och vid en perfekt teknik
utan förluster borde ju egentligen hela massan kunna användas i beräkningen??...eller...?
Sen har vi hela den biten med
rotationskrafter. Egentligen skapas ju kraften i de flesta tekniker genom en
större eller mindre rotation av kroppen (runt en vertikal axel). En rundspark
och en snurrande krokspark är ju exempel på stora rotationer medan en
frontspark eller ett rakt slag roterar med en mindre radie. Det finns flera
rapporter som räknar ut rotationskraften med höften eller axlarna som rotationsarmar
med glömmer här igen att hela kroppen rör sig mot målet. Utövaren står ju inte
stilla och roterar runt axeln på stället. Vill han generera maximalt med kraft
rör han hela kroppen i sparkriktningen under rotationen. I mitt lilla exempel
här vill jag inte gå in på rotationskraft desto mer. I detta skede vill jag
hålla matematiken på en enkel nivå för att kunna greppa den. Lille Pelles spark
kommer därför spikrakt framifrån.
t2: Lille
Pelles spark träffar plankan. Plankan står stilla och vi förstår att sparken
har en hög hastighet och en relativt stor massa i rörelse i träffögonblicket.
Jag hittade på nätet en rapport där man mätt utförandetider på olika
taekwondosparkar och för mitt lilla exempel kan vi anse att 0,5 sekunders tid
för en spark är ett ganska bra medeltal. Om lille Pelles ben som väger 10kg har
fått accelerera med 110m/s^2 under 0,5 sekunder betyder det att hans fot
träffar plankan med hastigheten 55m/s.
Newtons första lag säger att en
kropp förblir i vila eller likforming rörelse om den inte påverkas av yttre
krafter. Plankan kommer alltså att försöka stoppa foten. För att plankan ska
kunna stanna foten med samma kraft (ut) som Pelle har satt in behöver den få
0,5 sekunder tid på sig. Då skulle ekvationen kraft_ut = kraft_in vara i
balans. Dessvärre erbjuder plankan ingen dämpning vilket betyder att
inbromsningen ska ske på mycket kortare tid (plankan är fastspikad). Då jag
funderar känns det ju logiskt att det krävs mer kraft att snabbt bromsa upp en massa i
rörelse än långsamt, eller hur?
Produkten av en
massa i rörelse och dess hastighet heter rörelsemängd eller moment och
betecknas med bokstaven P och enheten kgm/s. Beräkningsformeln är P = m*v.
Enligt detta kommer lille Pelles fot att vid träffögonblicket ha momentet P =
10kg*55m/s = 550kgm/s.
När två kroppar
stöter ihop sker en ändring i moment för båda kropparna. I detta fall kommer fotens
moment på 550kgm/s att ändra till 0kgm/s (hela kraften från foten ska ju
överföras på plankan). Ändring i moment är en egen fysikalisk storhet och heter
impuls och betecknas med I eller ΔP. Formeln för impuls är ΔP = F * t, dvs en
produkt av en kraft och tiden under vilken kraften arbetar.
Newton dikterar i
sin tredje lag att rörelsemängden för ett slutet system alltid bevaras. Om en
kropp, som tex lille Pelles fot, kolliderar med en annan kropp (utan
förluster), som vår planka så att rörelsemängden i lille Pelles fot blir noll,
kommer rörelsemängden i plankan att bli lika stor som lille Pelles fot hade vid
träffögonblicket. Moment_ut = moment_in. Det vi vet är att lille Pelles fot har
momentet 550kgm/s och detta moment ska också ut ur systemet. Det vi är
intresserade av är hur mycket kraft (F) som kommer ut (som plankan måste lägga
emot för att bromsa foten) eftersom jag som tidigare noterat misstänker att det
kommer ut mer kraft än det gick in. Vi ändrar därför formeln så att F = ΔP/ t. Då
återstår ännu tiden (t) som obekant.
Tiden i formeln står för tiden
det tar att utgöra ändringen i moment, dvs hur länge lille Pelles fot är i
kontakt med plankan. Jag kan inte säga hur länge foten vid en spark är i
kontakt med sitt mål, men enligt tidigare resonemang är tiden kortare än vid
fotens acceleration . Därför får vi göra en kvalificerad gissning på tex 0,2
sekunder. Om vi då räknar ut kraften som krävs för att utföra ändringen i
moment från 550 till 0kgm/s på 0,2 sekunder får vi 2750N (550/0,2), vilket är avsevärt större än kraften in på
1100N.
En notis om kollision av två kroppar.
Det finns alltid förluster när två kroppar möts. Det kan vara ljud, värme eller
i vårt fall deformation, men jag kan inte ta hänsyn till alla detaljer i detta enkla exempel.
t3: Till
följd av träffen utsätts plankan för en belastning. Den ska ta emot kraften från
sparken på 2750N. Om vår planka har en högre hållfastighet håller den belastningen,
annars går den av. Hållfastighetsberäkning är en helt annan djungel som jag
inte är särskilt intresserad av för detta kapitel. Det finns information om hur
mycket kraft tex ett revben eller ett lårben tål. Vi behöver inte räkna ut det
själva. Det enda vi behöver är att jämföra siffrorna.
Vi vet att foten
bygger upp moment sålänge den accelererar mot sitt mål, och vid
träffögonblicket gäller benets massa gånger dess hastighet. Vad vi inte ännu
har diskuterat, men som är lika sant, är att benet också bygger upp kinetisk
energi. Energin är också en produkt av objektets massa och hastighet... MEN ur
formeln E=1/2 m * v^2 kan vi läsa att massan har mindre påverkan på energin än
hastigheten. Massan ska divideras med två medan hastigheten kvadreras. Om vi
ökar massan i sparken kommer detta att påverka energin i mindre utsträckning än
om vi ökar hastigheten motsvarande mängd. Det får mig att förstå fenomenet så
att det är viktigare att man slår snabbt än att man slår tungt. Kan detta vara
sant? I formeln för moment P = m*v väger ju massan och hastigheten lika mycket.Det är här en gammal ingenjör blir ett frågetecken. Suck! – Vilken är den viktiga storheten vid träff – moment eller kinetisk energi?! Vilken är det som gör skada på det mottagande objektet? Detta är naturligtvis viktigt för att som taekwondoutövare veta om massan och hastigheten har samma betydelse eller om hastigheten är viktigare än massan. Just nu har jag lite förståelse för varför vi inte gjorde räkningar kring taekwondosparkar på fysiklektionerna :)
Forskningen fortsätter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar