Experternas lillfinger

  Föreställ er en av tidernas största boxningsstjärnor värma upp inför en viktig tävling. Kanske den viktigaste någonsin. Uppvärmningen börjar ordentligt tidigt innan han ska upp i ringen. De första skuggboxningsrundorna kör han i gymmet innan han ens anländer till tävlingslokalen. Han har på sig en lös och bekväm overall. En favorit som varit med i många år, både sliten och smutsig, men på nåt sätt hänger den kvar. Kanske för att den för tur med sig :) I gymmet är det tyst och tomt. Han är den enda på plats. Han försöker samla mental fokus inför kvällens sammandrabbning. Han dansar runt i ringen, jabbar lite slött och försöker sätta sig i det rätta psykologiska tillståndet. Kroppen rör sig löst och ledigt och jabbarna är ganska intetsägande, symboliska men vittnar ändå om en lång erfarenhet. För tre år sedan bröt han lill- och ringfingret på vänster hand i en bortamatch, och även den högra handen har fått sin beskärda del stryk under karriären. Han har svårt att sluta handen och håller därför händerna ganska slappt när han skuggboxas. Han vill inte sätta för mycket fokusering på dem. På båda händer sprätar både lillfinger och tumme ut från resten av den slutna näven. 

  Boxningsstjärnan blir till film. Hollywood gör en mycket påkostad och romantiserad story om boxningsstjärnans uppväxt, liv och kamp till segern. Den ovanstående scenen när han står och värmer upp i den ensamma boxningsringen är en av de mest dramatiska i hela filmen. Filmen blir succee och ses av miljoner och åter miljoner tittare över hela världen. Den dramatiska scenen når många unga pojkars ögon som går och drömmer om att nångång i framtiden bli boxningsproffs.

  En pojke börjar några år senare vid en kampsportsklubb. Han har sett filmen och i några år fantiserat och visualiserat sin karriär till toppen. I hans huvud är han redan boxningsproffs. Han har ju skuggboxats hemma precis som på filmen flera gånger. Det är hur enkelt som helst. Han är en talang. Han behöver bara några korta träningspass för att finslipa sin teknik, och sedan kommer tränarna att upptäcka hans talang och göra allt för att föra honom till rampljuset. Det kommer att gå bra! Som stjärna kommer alla flickor att vilja ha honom och alla killar kommer att vilja vara honom. Han kommer att få respekt!

  Pojken hoppar ivrigt in på mattan första träningen. På sig har han sin huppari med huvan över huvudet. De har ju så boxarna gör. I luften svingar han sina händer och jabbar på samma sätt som i filmen. Det är en slående likhet i pojkens och boxningsstjärnans handpositionering. Som en kopia av den gamla stjärnan håller pojken också sina lillfinger och tummar utstickande från de övriga knutna fingrarna. Han känner en av den övriga medlemmarna i kampsportsklubben. Han dansar glatt fram till honom och uttrycker ”hoppas vi ska boxas hårt idag” mellan några snabba jabbar mot kompisens ansikte.

  Träningarna börjar på vanligt sätt med fys. Kroppen ska ju värmas upp ordentligt.-Vad är det här för tjaffs? Jag vill ju boxas? Efter 10 minuter är pojken helt förstörd. Konditionsbelastningen var kanske inte den förväntade. Så var det ju inte på filmen. Äntligen börjar teknikträningen. Första drillarna ska ske på handmittzar. Pojken intar ivrigt sin matchställning, så nära den filmatiserade versionen som möjligt. Han vet ju vad han sysslar med. Nu ska han imponera. Han måttar sitt första slag , och PANG! – AJ! Dit rök lillfingret. Pojken fick föras till akuten och gipsa sin hand. Han kom aldrig på träning igen.

  Det är inte en eller två gånger man mött 14-åriga boxningsexperter med sprätande lillfinger. Ofta är riktig träning inte det som de förväntat sig, och ofta blir karriären kort. Jag tycker personligen att det där sprätande lillfingret är en särskilt underhållande faktor. Det ser man väldigt ofta och är ett speciellt kännetecken :) Ett tecken på hur vi ser på våra idoler och hur hårt vi strävar att efterlikna dem och deras unika särdrag, helt utan eftertanke.... även om det kan placera oss på akuten.