Etik

Det finns etik inom kampsport, våld och självförsvar. Oavsett om vi är medvetna om det eller inte lever/handlar vi enligt ett internt regelverk – vår personliga etik. Det är etiken som begränsar agerandet och styr vad vi är kapabla till. Vissa är kapabla till väldigt mycket, andra till väldigt lite. I en våldssituation är det allt för ofta så att ena parten fryser till och blir okapabel att försvara sig, och en av de påverkande faktorerna är just individens etik (i kombination med andra orsaker). Det är inte en självklar handling för alla människor att skada någon annan, ens när den andra otvivelaktigt försöker skada dig.

Jag har under veckan fått ta del av något väldigt ovanligt inom kampsporten, men ändock mycket intressant – nämligen analys och filosofi kring den personliga etiken inom kampsport. För att effektivt kunna försvara sig när så behövs och veta hur man träningsmässigt ska förbereda sig på verkligt våld är det viktigt att man känner till sin egen etik. Det är skrämmande vanligt att erfarna kampsportsutövare inte vet var de personliga gränserna ligger. I en verklig våldssituation kan man då bli överraskad, och om man har otur agera ooptimalt och antingen skadas själv eller skada någon annan onödigt mycket. När man hamnar i en överraskande situation som man inte har tidigare erarenhet ifrån och tvingas göra ett snabbt beslut (jag pratar om tiondelssekunder) är det stor chans att beslutet inte blir det bästa. Det är också väldigt vanligt att vi inte klarar av att ta ett beslut överhuvudtaget inom den tillgängliga tidsamen – och vi fryser till.

Det är nämligen så att när hjärnan överhettas när den förväntas ta ett beslut med allt för lite information, utan erfarenhet av liknande situationer och på väldigt kort tid. Det är det som händer när människor fryser till tex vid jordbävningar eller vid våld. Man brukar säga att det rör sig om upp till 70% av människorna som fryser till vid en katastrof. 15% klarar av att ta ett optimalt beslut (antagligen för de har erfarenhet eller information att basera ett beslut på) och ytterligare 15% tar ett väldigt ooptimalt beslut – tex börjar sopa golvet eller liknande. Så för att minska på risken för att vi ska ta ett ooptimalt beslut eller för att vi ska frysa till bör vi ge hjärnan erfarenhet och information på förhand. Detta tankesätt har jag baserat mina självförsvarskurser på redan i många år, men jag har egentligen inte förrän nu börjat fördjupa mig i själva etikens påverkan i handlingsförfarandet. Det är nämligen etiken som ställer ramverket för hur mitt agerande kommer att se ut – vad jag i en pressad situation är kapabel till.

Fråga dig själv följande: - Du står med en laddad pistol riktad mot en person. Han håller en blodig köttyxa högt över huvudet när han kommer springande mot dig med en agressiv blick och skriker att kan ska döda dig. Du har en sekund på dig att ta ett beslut. Är du beredd att skjuta honom? En del skulle säkert tveka, men flera skulle säkert svara ja. Ett sådant tydligt och stereotypt fall har säkert väldigt många nångång resonerat över och skulle säkert ha ett klart svar att basera ett agerande på. Men situationen kan se ut hur som helst. Ovanstående situation är oförändrad förutom att angriparen är en sexårig pojke. Hur agerar du då? Det finns flera fall där sexåringar har dödat vuxna. Om angriparen är en nerknarkad 17-årig tjej som dessutom råkar vara gravid? Om angriparen är ovanstående man, men hans två små döttrar står i dörren med sina nallar i famnen och tittar på? Om angriparen är en din egen pojk-/flickvän? Om angriparen är din farförälder? etc... De flesta har inte förberett sig för alla olika scenarion och vet heller inte hur de skulle reagera. Det är förstås enkelt att resonera nu när man sitter framför en dator och har tid på sig att fundera, men tänk att du ska agera på mindre än en sekund för att inte sätta dig själv i livsfara. Agerar man inte snabbt hinner köttyxan fram till en...

Det som händer i ovanstående fall (medger att det var lite extremt, men jag vill vara tydlig) är att vi tvingas ta ställning till huruvida vi är beredda att döda någon som försöker döda mig – dvs om etiken tillåter dödande för att rädda sig själv. Det är många som inte har detta klart för sig, och därmed blir begränsade. Det är oerhört svåra frågor, och många tycker det är obekvämt att prata om och ibland tom omoraliskt att prata om. Då är det så svårt att komma vidare, och att undvika frågorna bidrar definitivt inte till någon ökad förmåga att ta rätt beslut vid en farlig situation. Nu menar jag absolut inte att alla bör vara beredda att döda någon, inte alls. Det jag menar är att alla bör TA REDA PÅ vad de är kapabla till eller inte. Att inte vara beredd att döda någon kan vara precis lika effektivt som alternativet. Det som är viktigt är insikten och vetskapen om de egna gränserna. Ett svar på ovanstående exempel kunde ju vara – nej, jag är inte beredd att döda mannen med köttyxan, så jag offrar det stora målet som är enklare ett träffa (bröstkorgen) för att försöka träffa honom i benet istället och är beredd på att skottet kanske missar och jag tvingas hantera köttyxan i närstrid. Det viktiga är att man VET på förhand. Sen blir det ju svårare om man ska skydda sin egna barn. Är man också då beredd att offra det största målet som är enklast att träffa och som med störst sannolikhet kommer att stoppa anfallaren, eller går man på det säkraste kortet?

Det löns inte att man lämnar dessa frågor obesvarade tills situationen uppstår och förväntar sig att man då ska kunna hantera den på det bästa sätt. Det vanligaste är som sagt att man fryser, vilket är väldigt illa om det handlar om en våldtäktssituation. Även mycket erfarna kampsportare fryser. Det handlar inte om de fysiska teknikerna som utförs utan om de övriga faktorerna som man inte är van med från träningen – att angriparen är en nära kompis som verkligen på allvar försöker skada en, alla skrikande svordomar och förolämpningar, samt alla övriga överraskningsmoment som inte sker på ett träningstillfälle. Sen finns det också alltid en 15% chans att man agerar ooptimalt, vilket kan leda till allvarliga följder. Ett exempel kunde vara att ta fosterställning när en person försöker misshandla en med boxningsslag mot huvudet, vilket drastiskt minskar möjligheterna att skydda sig mot slagen. En annan sak kan vara att i panik greppa en kniv från diskbänken och hugga anfallaren mot halsen. Detta kan leda till allvarliga konsekvenser även om det var den andra personen som hade initierat våldssituationen. Även om etiken hindrar en person från att döda någon kan misstag ske i situationer där personen tvingats att agera i panik och tyvärr fallit i ett ooptimalt agerande. Sådana fall läser vi ju om i tidningarna hela tiden. För att bättre förbereda oss är det alltså viktigt att varje person klargör för sig själv vad etiken säger. Man ska sedan leva med de handlingar man gjort.

...fortsättning följer...