Klassamhället

”Vi är på väg mot ett allt större klassamhälle – skillnaderna mellan fattiga och rika blir allt större”. Ungefär så läser jag i en artikel på nätet, och i många andra artiklar med samma andemening. Jag kan inte låta bli att översätta detta till idrott och välmående. – Där om någonstans börjar vi ha ett riktigt ”klassamhälle” med allt större skillnader mellan människor i dålig kondition och människor i god kondition. Samtidigt som man på nationell nivå börjar oroa sig för medborgarnas sjunkande hälsa och kondition har gym och träning aldrig varit så populärt. Och skillnaderna mellan aktiva och passiva blir allt större...

Så... om vi läser vidare i artikeln kan vi urskilja en argumentation för att jämna ut skillnaderna mellan fattiga och rika, och detta skulle ske enligt hederlig Robin Hood-metod med att ta från de rika och ge åt de fattiga. Denna tanke är intressant i sig och jag har alltid frågat mig varför de rika inte kan lämnas i fred och vi istället skulle fokusera på att höja de fattigas standard. Alltså helt utan att stjäla från de rika. Jag är själv arbetarklass och allt annat än rik, men har svårt för avundsjuka och kan inte se hur man kan tycka det är okej att ta från dem som gjort det bra för sig. Det är ju stöld! Och hur blir det när gäller kondition och fysiskt välmående? – Ska vi ta kondition från dem som lever hälsosamt och ge till dem som lever ohälsosamt? Ni hör ju hur befängt det låter...

Kalle går på gymmet varje dag, och äter sin brockoli och sina morötter varje dag. Olle ligger på soffan och käkar fryspizza och stirrar på Idol. Där är det skönt. Att springa på gymmet är ju för fjantar! Efter några år syns förstås en betydande skillnad i kondition mellan de två. När det går upp för Olle att Kalle har det bättre ställt blir han förbannad – det är väl självklart att han ska ha rätt att få halva Kalles syreupptagningsförmåga och hälften av Kalles sarkomener. Vi lever ju i ett jämntställt samhälle. Den absolut katastrofala verkligheten vore ju den att Kalle mår gott och länge för att han tagit hand om sin kropp medan Olle får sin första infarkt vid 50. Alla har vi väl rätt att leva lika gott och länge...?

Så varför är det så jättefel att tänka att de som arbetar hårt kan belönas? Och få behålla det de förtjänat utan att det bildas avundsjuka och tankar på att stjäla? Vi bor i ett land där det finns fantastiska möjligheter. Utbildning är gratis! Varför utbildar du dig inte om du vill ha ett bättre jobb? Att gå ut på promenad är gratis! Varför är du inte ute och andras frisk luft om du vill komma i form?

Vår framgång vilar alltid enbart, enbart och endast enbart i våra egna händer. Det gäller för såväl vår hälsa som vår ekonomi. Men vi är fantastiskt bra på att hitta på ursäkter. Jag satt alldels nyligen i bussen och hörde ett samtal mellan två unga människor som nyligen kommit ut på arbetsmarknaden. Den ena sade ”Ja alltså jag kommer aldrig att ha ett jobb där jag måste börja innan kl.10 på morgonen. Det bara funkar inte för mig. Jag mår dåligt av att stiga upp så tidigt.” Alltså grrr!  - Jo, om människan gör en konsekvensanalys över vad ett sådant leverne innebär och sedan lever med detta utan att gnälla. Men människor gör sådana beslut, får otrevliga konsekvenser, och skyller sedan ifrån sig. – Det är DÅ som klassamhället skapas. Och det är helt förkastligt att då vrida sig mot dem som tagit sitt ansvar.

Ärligt - Jag har aldrig träffat någon människa som inte skulle kunna vara en svartbältare i taekwondo om den bara hade viljan, ansträngde sig och hade lite disciplin, men oj vad många ursäkter jag hört under åren. Jag måste nog sluta träna för... Taekwondo funkar inte för mig för att.... Blaa blaa blaa... 

Alltså, studier funkar inte för mig för att...
Nej, men i den skolan var det bara dåliga lärare...
Alltså jag tänker inte inte gå på deras kurser...
Int får jag ändå det där arbetet, så det löns inte att söka...
Jag har så tungt att...
Jag har så ont i...
Etc etc etc...

Jag tänker tillbaka på den finska damen i kön framför mig som trots sin övervikt, svårt att röra sig, och helt uppenbart sönderrökta röst beställer Punanen Nortti och Kossupullo... Undras om hon sitter hemma i soffan och är bitter på de rika?

Så vad ska man göra? Ja på samhällelig nivå måste man ju få människor att vakna upp och aktivt vilja ta ansvar för sin framgång. Och på individnivå måste man helt enkelt bara bestämma sig, göra upp ett mål, och sedan okuvligt arbeta för att uppnå det målet. Det finns ju där, rakt framför dig, TAKE IT! Men avundas inte dem som lyckas! De har förtjänat det, och vi ska vara glada för deras framgång. Och lyckades inte du var det bara du själv som inte gjorde tillräckligt!

Den allra enklaste algoritmen i ditt liv är :

WHAT IS YOUR GOAL?  = WHAT ARE YOU PREPARED TO DO?

Dagens fråga

Ett påstående:

- Hur ska jag lära mig en frontspark? – Jo, genom att träna...

- Hur ska jag lära mig ett höftkast? – Jo, genom att träna...

- Hur ska jag få starkare ben? – Jo, genom att träna...

- Hur ska jag få stabilare bål? – Jo, genom att träna...

Logiskt eller hur? Fattar ju vem som helst :)

MEN:

- Hur ska jag lära mig tålamod? .... Vågar man gissa på: - Jo, genom att träna... ? :)

- Hur ska jag lära mig envishet? .... Kan det månne vara: - Jo, genom att träna... ? :)

Vad lär jag mig då om jag alltid flyr från det som är tråkigt, tungt, motbjudande? 

– Ja, definitivt inte tålamod, envishet eller mental uthållighet... dvs de komponenter som bygger Fighting Spirit!

Du som kampsportsintresserad fråga dig själv - vill du bli en Fighter eller är du bara en wannabe?

The Rules of the Game

Under min studietid på andra stadiet var jag likt mina studiekompisar på sommarpraktik ett par perioder. Jag fick praktikplats på ett stort företag, och de hade många sommarvikarier. På min avdelning var vi två. Den andra sommarvikarien var mycket social och hade lätt för att skapa kontakter och nya bekantskaper. Han blev naturligtvis snabbt en favorit bland cheferna och fick därmed en massa personliga fördelar. Fördelar som jag aldrig fick. Jag var själv nämligen ganska försiktig och blyg och kom därför inte att stå i chefernas strålkastarljus på samma sätt som min sommarkollega. Min styrka var istället en högre yrkesskicklighet, och jag var både noggrannare och snabbare på de sysslor vi var anställda för. Därför kunde jag inte inte förstå varför min sommarkollega var den som hela tiden blev favoriserad. Jag drog ju in mera pengar till företaget. Jag tyckte jag borde ha blivit belönad för min arbetsinsats. Jag tyckte det hela var orättvist. 

Men det var inte orättvist. Ingalunda! Inte det minsta! Inte ens i närheten! Ja förstod det inte då, men det förstår jag idag. Jag försökte vinna i ett spel där jag inte spelade enligt de givna reglerna. Och jag hade inte ens bemödat mig att analysera reglerna och fundera på varför spelet inte gick till min fördel. Jag ville så gärna att reglerna skulle vara de jag ville att de skulle vara att jag blev blind för själva spelet. Jag tyckte det var orättvist och jag ansåg att jag borde ha blivit belönad för mitt hårda arbete – men sådana var inte reglerna, oavsett hur hårt jag ville att det skulle vara så. Jag var bara en sommarpojke, och då är man inte den som bestämmer reglerna på ett stort företag. Oavsett hur orättvist det än må kännas kan man inte vinna ett spel vars regler man inte följer, eller ännu värre inte ens känner till. En som spelar enligt pokerregler kan omöjligen vinna i en chackturnering, lika lite som en som spelar med kickboxingregler kan vinna i en brottningsturnering.

Vill man vinna i ett spel måste man först identifiera spelets regler – det jag idag kallar för ”the Rules of the Game”. Och dessa regler är inte samma i alla situationer, i alla scenarion, på alla arbetsplatser, i alla länder, med alla människor eller i alla kulturer. De ändras hela tiden utmed att variabler byts ut eller förändras. Därför är det så viktigt att man gör analysen till en ständigt pågående process. Om jag som sommarvikarie ville komma åt de fördelar som fanns att få som chefernas favorit så var det inte genom hög produktivitet. Det stod mig ganska klart. Men istället för att sura över att detta var den bittra verkligeten borde jag ha insett och anammat att chefernas gunst fanns att vinna genom social kontakt och nätverkande. Må hända utanför min expertis, men det man inte kan får man helt enkelt lov att lära sig om man vill nå sina mål! Det skulle ta mig många år innan jag kom detta till insikt. Alldeles för sent för att göra nåt åt min situation på den arbetsplatsen.

Det var min morfar som lärde mig chackspelets ädla konst, även om jag aldrig kom att bli någon större expert. Jag var då sex år gammal. Morfar sade alltid: -Du måste veta vem du spelar mot. Du måste förstå hur din motståndare tänker så att du kan förutspå hans ageranden. Även i chack spelar man offensivt eller defensivt, och spelarnas personlighet, temperament, värderingar etc spelar roll i spelet. För det är just detta allt handlar om – att kunna förutse hur spelet kommer att gå, hur händelserna kommer att falla, och hur jag kan påverka spelets gång till min fördel. Jag måste känna till alla variabler och styrande faktorer. I strid kan det betyda väder, solens position, terräng och naturligtvis fiendens styrkor och svagheter. Lika viktigt är det förstås också att känna till sina egna styrkor och svagheter. Sun Tzu skriver ju i verket The Art of War följande:

“If you know your enemy and yourself you will not be imperiled in a hundred battles.
If you know yourself but not the enemy for every victory gained you will also suffer a defeat.
If you know neither the enemy nor yourself you will succumb in every battle.”

Varje människa måste vara beredd att ta ett hundraprocentigt ansvar för sin egen framgång i livet. Ingen kommer att spontant komma fram till dig på stan och fråga om du vill ha några extra miljoner! Du måste jobba för det, och jobba räcker inte! - Det är just det jag försökt att förklara. Att jobba hårt innebär inte alltid att du får någon framgång – du måste jobba rätt, enligt rätt regler. – Enligt det spel som spelas just nu, med dessa variabler, med dessa spelare. Det duger inte att klaga, gnälla och skylla ifrån sig för att du inte når dina mål. Ansvaret är fullständigt ditt, och enbart ditt! Jag är så förbryllad över människor som hotar sina chefer men ändå blir förundrade över att de inte får löneförhöjning. Likaså förbryllas jag över människor som förundras över sina dåliga vitsord i kurser där man betett sig illa och kallat läraren för könsord. Hur ser man inte hur det egna agerandet påverkat resultatet av spelet? Hur förstår man inte dessa självklara regler? – Därför att man skyller ifrån sig! Chefen är ju narcissist, och läraren är en idiot! .... eller?

Så, om vi är ärliga:
- Varför fick du inte fullt vitsord i senaste kurs?
- Varför har du inte gått upp/ner de kilona du ville?
- Varför har du inte uppnått svart bälte?

Är det läraren som är en idiot? Svarar inte din kropp på träning? Har du gjort alla repetitioner?

Så nästa gång du har ett mål, vad som helst – analysera spelets variabler, läs reglerna och se sedan till att du kan spela enligt reglerna bättre än din/dina motståndare. Precis det som vi tränar på i min klubb varje dag. – Vill du vinna i ringen, se till att du är jävligt bra på de tekniker som ger mest poäng! – Vill du vinna på gatan, inse att du behöver träna bredare än bara matchteknik! – Vill du ofta låna bilen, förstå att det ökar dina chanser om du inte alltid lämnar tillbaka den med tom tank! – Vill du bli populär bland cheferna, tänk på hur ditt beteende påverkar relationen! – Vill du uppnå svart bälte, acceptera det faktum att det enda sättet är genom hård träning!

1. Vad vill du uppnå?
2. Vilka är hindren för att du ska uppnå det?
3. Vilka resurser/verktyg står till ditt förfogande?
4. Hur ska du komma runt hindren med de verktyg som står till förfogande?
    (att inte komma runt dem är inte ett alternativ)
5. GO!

Rättvisa!

Det har blivit modernt att prata om rättvisa, och likabehandling. Allt ska vara rättvist, och alla ska behandlas lika! Alla ska ha samma rättighter och alla ska få lika mycket. Och det ska man få omedelbums! Ty det har man rätt till! Hojt, skrik, hot, utpressning. Sålänge jag får vad jag har rätt till i rättvisans namn. - Jag säger nej! 

Som med mycket av den moderna politiken ligger det en vacker tanke bakom vår uppfattning om rättvisa, någonstans, långt bak i historien, men som man har låtit utvecklas för långt. Så långt att det vi kallar rättvist idag trots allt är väldigt orättvist. Dåtida politiker ville hjälpa, och nutida politker vill låta så bra som möjligt. Det är en otroligt stor skillnad. 

För det första existerar ingenting som uppfyller kriteriet för rättvisa, eftersom hela begreppet bygger på en subjektiv uppfattning. Om man får tro att varje människa upplever världen lite olika så kommer synen på rättvisa att skilja sig åtminstone lite mellan varje individ. Naturligtvis skapas likatänk genom kulturella och sociala konstellationer, men om vi verkligen var så lika – varför bråkar vi då så mycket om vad som är rättvist? Varför är det så många som menar att de är orättvist behandlade? Varför är det så många som pratar om orättvis fördelning av förmåner? I’m just saying...

Att alla ska behandlas lika är förkastligt. Och ja – väldigt orättvist i min mening. Enligt mig ska man behandlas som man förtjänar att behandlas, och man ska ha de förmåner man gjort sig förtjänt av. Jag anser inte att en människa som uppför sig illa ska kunna kräva samma bemötande som en artig och trevlig person, i vilken kundtjänst som helst. Jag tycker det är helt rätt att högdjur vars maktposition stigt dem till hvuudet till den grad att de tar sig lite för frikostiga och sexuellt kränkande ageranden mot serveringspersonal får vänta lite längre än andra kunder på sina öl. Det skulle inte heller störa mig det minsta om det dessutom fanns en gnutta laxeringsmedel däri. 

Att alla som anställs på samma företag i samma position ska ha samma lön är också orättvist. Den som samvetsgrant utför sitt arbete över förväntan ska kunna belönas framom den som slarvar och kanske driver sitt privata företag på tjänstetid. Lika lön för lika tjänst är inte rättvist!

Jag anser inte att militanta demonstranter som kastar sten på polisen inte ska klaga när de får våldsam behandling som svar. Kastar man sten mot polisen så måste man kunna ta ett eget anvar för konskvenserna.

Jag anser att de som skriker, förolämpar och hotar människor på sin arbetsplatser ska få gå. Helt kallt! Hur är det rättvist mot skötsamma arbetstagare att de inte kan behandlas bättre än de som beter sig illa? Hur är det rättvist mot den arbetslösa som bättre skulle passa in på den arbetsplatsen om den blev ledig? Och hur är det rättvist mot de påskrikna, förolämpade och hotade att arbetsgivaren inte kan göra sig av med personen? Jag bara frågar...

Jag hör dagligen mycket snack om rättvisa.

- Varför fick Kalle större veckopeng än Lisa? Det var väl inte rättvist! Jo, men Kalle klippte gräset och bar ut skräpet medan Lisa kallade sina föräldrar för idioter och stängde in sig i sitt rum! De riktigt moderna tänkarna gör detta till en genusfråga.
 - Varför lånar du ut bilen till Olle men inte till Ville? Det är väl inte rättvist? Jo, men bilen har alltid tom tank när jag får tillbaka den av Ville, medan den har full tank när jag lånar den till Olle. Moderna tänkare kan göra detta till en språkfråga.

Det är ju dessutom modernt att åberopa diskriminering när man upplever sig orättvist behandlad – kön, språk, etnicitet. Vad som helst, bara vi inte behöver beröra det faktum att personen faktist själv inte gjort sig förtjänt av den rättvisa som den gör anspråk på. Få klarar ändå av att se sitt eget ansvar. Tyvärr!

Och när ska det här tangera träning och kampsport? – Jo, NU! Eftersom vårt samhälle med dess kultur skiljer sig från den asiatiska sker här ibland en smärre kulturkrock. Människor som vuxit upp med ett rättvisetänk i vår mening har ofta svårt att förstå och omfatta ett tänk där du själv är ansvarig för din framgång. Det är faktist DU själv som bestämmer hur bra det ska gå för DIG i DITT liv! Ingen annan – inte din omgivning, inte samhället och inte skattebetalarna. Om DU anstränger dig och jobbar för att uppnå dina mål, så kommer du dit förr eller senare. Men vill du inte göra jobbet kan du inte nå målet och inte förvänta dig samma belöningar som de andra. Det handlar ju om instruktörens tid, uppmärksamhet och engagemang som utvecklas till bältesgraderingar och övriga belöningar.

Varför satsar jag som tränare mer energi på vissa idrottare/utövare än på andra? Kan det bero på hur hårt dom kämpar och hur stort intresse de visar? Varför får inte du uppmärksamhet? – Kan det bero på att du slarvar med träningen, inte gör alla repetitioner och struntar i artighetsgesterna? Jag blir dessutom väldigt ointresserad av utövare som beter sig respektlöst mot mig (eller någon annan) eller kommer med klagomål efter var och varannan träning för att det var tråkigt.

- Är du alltid trevlig har jag svårt att se hur du kan bli illa behandlad. Blir du illa behandlad (som du tolkar orättvist) kan det månne bero på hur du själv betedde dig först? 

- Gör du alltid ett samvetsgrannt arbete till hundra procent har jag svårt att se att ett produktionsföretag som är beroende av effektiv arbetskraft ger dig sparken. Och fick du sparken kan det bero på hur du betedde dig på arbetsplatsen?

Vad jag vill är belysa det tänk där man faktist själv tar ett ansvar för sin framgång och sina rättigheter. Det är äkta rättvisa. Det gäller förstås både i och utanför träningssalen. Men det är svårt, och samtidigt enkelt. Enkelt för att det handlar bara om en fråga - Tog jag själv fullt ansvar för det som inträffade? Kunde jag ha gjort nåt annorlunda? Men samtidigt är det svårt eftersom vi väldigt ogärna vill tänka att vi själva gjort nåt fel. Ofta lägger vi orsaken utanför oss själva och skyller ifrån sig. Det kan varje person ändra på NU – right this second!

Livet är orättvist, och det ska det vara! Skulle det vara rättvist, vore det väldigt orättvist. Inse att du själv har väldigt stor påverkan på hur varje situation i ditt liv utspelar sig. Ofta har du förtjänat den orättvisa du pratar om, och därför är det rättvist.

Pseudovetenskap

Stor nyhet! Senaste nytt! Lystring, lystring!

Vet ni om att det på vanliga finska gräsmattor växer en art av gräs som har exeptionellt läkande effekt? Gräset, som heter Amorbus Fastikus Casedrus, är egentligen inte en regelrätt gräsart utan ett barrträd i miniatyr. Den kännetecknas av sin lite mossgröna färg och söta doft av medelhavsstrand. Det växer främst i de sydliga delarna av landet längs med kusten där den salthalitga luftfuktigheten är som störst. Det är en långsamt växande art och ofta hinner man inte uppfatta Amborbus bland de andra gräsarterna, som växer snabbare, innan man klipper gräsmattan. Den har dock en stark doft och på en nyklippt gräsmatta kan man tydligt känna igen den.

Alla har upplevt lugnet som sväper genom kroppen när man ligger på en gräsmatta och tittar mot himlen.  Sannolikt är det Amorbus lugnande effekt man känner, som sänker både blodtryck och stimulerar produktionen av seretonin i kroppen. Amorbus har även en rad andra dokumenterat läkande effekter. Den vidgar blodkärlen i lungorna och ökar de vita blodkropparna. Lapparna har använt Amorbus som naturläkemedel i flera sekel. Den aktiva substansen i Amorbus är Nitrikaliumciklat eller Ni3-Kl54-C2. Samma substans finns också i olika mossor som växer i bergssluttningarna i Tibet. Forskning visar att de tibetanska getterna klarar sig så bra på den syrefattiga höjden tack vare Amorbus påverkan på lungorna.

Myndigheterna har känt till Amorbus läkande egenskaper redan länge, men på grund av binande avtal med kommersiella läkemedelsföretag som har patent på traditionella och kostnadsineffektiva läkemedel försöker man förhindra eller stoppa användningen av Amorbus. Bland annat genom spridning av felaktig information till befolkningen.  Alla har väl hört att gräs är farligt? Alla har väl fått lära sig att inte ligga på nyklippta gräsmattor? Det enda det handlar om är att staten och läkemedelsföretagen går miste om sina pengar om folk blir friska av naturmedel från sin egen gräsmatta. Staten hänvisar till forskning, som ofta är finansierad med statliga pengar, som säger att gräset innehåller gifter har cancerogena effekter. Ofta är forskningarna finansierade av staten. Den erkända medicinska institutionen Pharma de Boralis, som drivs av obundna forskare, publicerade redan år 2002 en artikelserie om Amorbus effekter.

….

…. blah blah blah….

….

... Sen till själva poängen ...

Låt dig inte luras av staten eller av läkemedelsföretagens påkostade marknadsföring. De försöker bara lura dig på dina pengar. Deras intressen är att du hålls sjuk så att du fortsätter att betala för mediciner. Amorbus, som idag finns som förädlad produkt, kan ersätta åtminstone 90% av dina andra läkemedel. En liter Amorbus enligt daglig rekommendation håller dig frisk i flera månader. Amorbus kan du beställa på följande webbplatser:………

Ah yes – köp inte deras produkt – köp min istället. Ge inte dina pengar till staten – ge dem till mig istället. Staten ljuger för  dig – jag pratar sanning. Staten vill tjäna pengar på att du är sjuk – jag vill att du är frisk. Hmmm, låter som om det skulle beövas en liten lektion i nationalekonomi här… men orkar inte…

Kvacksalveri har funnits sedan Lucky Lukes tid. Tyvärr är det mera tillgängligt idag med alla sociala medier – och folk tror på dem! Suck! Varje dag publiceras mängder av rent kvacksalveri på nätet under olika mer eller mindre seriösa försök att fånga uppmärksamhet. Skriver jag lite vackra ord, lite latinska termer och lite kemiska beteckningar så ser det proffsigt ut. Sen hänvisar jag till medicinsk forskning och “erkända” medicinska tidskrifter samtidigt som jag beskyller annan, och mera erkänd, forskning för att vara missvisande och/eller felaktig. Gärna drar jag in någon form av konspirationsteori mellan stat och läkemedelsföretag som vill förhindra att människor blir friska. Sen är det bara att publicera på nätet och kamma in stålarna. 

Du som tänker betala för nån konstig substans som, som läkemedelsföretag varnar om att är farlig, som eventuellt också staten förbjudit som kosttillskott, men som du trots allt via någon alternativ källa eller en wannabe häxdoktor till kompis så varmt rekommenderat dig  - tänk först innan du halsar första shotten: Tror du verkligen, på fullaste allvar, helt ärligt, innerst inne - att det finns någon ultimat mirkelkur som motverkar ditt annars så ohälsosamma leverne? Borde du börja med att låta bli spriten och tobaken? Borde du äta hälsosammare och motionera mera? - Nej, det är så tungt att anstränga sig! Hellre shottar jag lite suspekta susbtanser så kan jag ligga kvar på soffan med min öl…  Kom igen!