Suck... var ska man börja?!
År 2009 var jag med som en av instruktörerna på taekwondoförbundets
sommarläger. Jag skulle dra tre träningar i självförsvar under en lördag. Den
sista träningen var enligt planen endast för högre grader och svartbältare. När
träningen skulle börja dök det ändå upp ett gäng med gul- och grönbältare och
frågade om de fick vara med på träningen. Det fanns lite rum kvar i salen så
jag sade ja. - Varför inte? Min filosofi har alltid varit att alla är välkomna.
Även om temat skulle vara relativt utmananade så kanske de ändå skulle få nåt
ut av träningen. I alla fall mer än att inte få delta alls.
Efter träningen kom en tjej ur det gänget och frågade om hon
fick ge mig feedback. Jag svarade förstås ja, varpå hon framförde mycket
kritiskt att träningen varit för svår och att hon upplevde att deras gäng inte
fått tillräckligt med stöd. Hon menade att om man tillåter gulbältade att delta
i träningen så måste träningen anpassas till deras nivå. Sen gick hon, och jag
stod kvar och gapade. -Vad var det som hände där?!
Men det här ser jag mer och mer – utövare som anser att
träningen (ja, hela grenen) ska anpassas till just deras personliga behov,
åsikter och uppfattningar. Varifrån kommer denna egocentriska uppfattning? - Om
det står tydligt och klart på ett schema att en träning är för högre grader och
man trots det vill delta, borde man väl rimligtvis kunna förvänta sig att nivån
på träningen kanske är för hög? Hur kan man få för sig att sedan förhålla sig
kritisk till detta faktum? Och hur kan JAG skapa mig den uppfattningen att
träningen för hela gruppen (80 deltagare) borde ha anpassats till just MIN nivå?
Är jag så viktig som gulbältare att hela gruppen, där 95% av deltagarna tränat åtskilliga
år längre än mig, borde anpassa sig till mig. Jag, jag, jag! Att man gavs
tillåtelse att delta i en avancerad träning blev alltså inget positivt privilegium.
Snarare något man har rätt att ställa krav på. Suck!
Och så ser det ut också på en närmare nivå – i min klubb.
Jag har faktist också deltagare som ständigt anser att träningen borde anpassas
till dem och deras åsikter. Inte genom positiva önskemål om att få träna mer av
vissa saker, utan genom negativa önskemål om att minska de ”tråkiga” sakerna i
träningen. Det har ju alltid funnits en viss mängd av sådant, men skillnaden
mellan nu och tidigare är att jag börjar tröttna på det. Allvarligt! Förra
veckan drog jag en renodlad sparkträning i match-anda. Eftersom det är
bältesprov om två veckor bakade jag in korta inslag av de teknikkombinationer
som kommer till bältesprovet i träningen. I tid mätt var dessa väldigt
anspråkslösa. Efter träningen fick jag ändå den feedbacken av en deltagare att just
dessa inslag varit tråkiga. Samma person ansåg också att vi skulle eliminera
självförsvars- och grundtekniksträningen helt.
Det var tidigare vanligt att jag innan träningen fick
meddelanden på telefonen med frågor om träningens innehåll. Om det skulle vara
ett visst (tråkigt) innehåll så skulle personen ifråga inte dyka upp. Under det
senaste året har jag spikat ett visst träningsschema så att deltagarna på
förhand kan förvänta sig ett visst innehåll på träningarna. Vi har två grupper,
taekwondo och kickboxing, men tillgång till för få träningstider i salen, så
vissa träningstider har varit gemensamma för båda grupperna. Anledningen till
träningsschemat har förstås varit för att tydliggöra vilka träningar båda gruppernas
medlemmar kan delta i. Konsekvensen har varit att vissa deltagare endast
deltagit i vissa träningar och struntat i andra (de tråkiga).
Jag har varit ganska tolerant med detta och ansett att alla
ska vara välkomna. Jag har tänkt att utövare som tänker på ett selektivt sätt förr
eller senare mognar och växter till sig – börjar förstå hur viktigt det är med
en balans mellan alla delar av taekwondoträning. Vissa gör det, andra inte. Vissa
slutar när det går upp för dem vad grenen innebär och andra hänger sig inbitet
kvar med sin uppfattning om att det är grenen som ska anpassa sig enligt dem. Men
när grenen inte anpassar sig blir konsekvensen den att dessa utövare blir efter
i bältesutvecklingen. Kompisarna från samma grundkurs, som tränar seriöst alla
delar, går ifrån dem och till och med nya utövare från senare grundkurser går
ifrån dem. Det är förstås inte så kul att yngre utövare går förbi i bältesgrad
när man själv anser att man ligger på en högre nivå. Men istället för att
förstå hur detta har gått till och se det egna ansvaret lägger man ansvaret
utanför sig själv och börjar ställa krav. - Grenen tillgodoser inte MINA behov
varpå grenen borde anpassas till MIG. Jag har fått kommentarer om varför
grundteknik finns med i bältesprovskraven, och att man borde modernisera
bältesproven för att bättre överensstämma med ”det som gäller”. – Varför? Jo
därför att JAG tycker att grundteknik är tråkigt! Och för att JAG är den som
avgör vad som ”gäller”. Sen börjar de kreativa frågorna komma – får jag träna
utan bälte? Varför, kan man fråga sig, men svaret är förstås för att man skäms
över sin bältesgrad. Alla andra har ju gått förbi mig.
Taekwondo is what it is, och det är dags att styra upp den
här skutan! Det är tre delar som ska tränas likvärdigt – traditionell kampkonst,
modern sport och praktiskt självförsvar. Det är min övertygelse att dessa ska
tränas i balans och harmoni med varandra. Det går inte att isolera en del och
påstå sig vara en taekwondoutövare, inte i mina klubbar i alla fall. Det är som
att försöka balansera en bollgrill på ett av de tre benen medan man grillar en
ordentlig biff. Förr eller senare hamnar grillen omkull och biffen till marken.
Om man inte kan acceptera att det är så som grenen är ska man söka sig vidare.
Just det – nu uppmanar jag alla som inte kan ta till sig vad grenen är att söka
sig till en verksamhet som antingen är mindre ”tråkig” eller låter sig anpassas
just till DINA behov och önskemål. I mina klubbar tränar vi T A E K W O N D O,
inte ”otråkigt löst sparkande utan strävan eller målsättningar”.
Taekwondoutövare har hård vilja och strävar till millimeterprecision och perfektion
i sin teknik. Om du inte har dessa kriterier är du inte en taekwondutövare och
ska då inte delta i taekwondoträning i en taekwondoklubb.
Ni måste förstå att taekwondo är inte en medmänsklig
rättighet. Och en taekwondoinstruktörs uppmärksamhet, stöd och engagemang är
ingenting man per autiomatik har rätt till, eller kan ställa krav på. – Man ska
förtjäna taekwondo, och man ska förtjäna instruktörens uppmärksamhet och hjälp.
Men taekwondo är otroligt belönande när det tränas helhjärtat, och
instruktörerna är beredda att göra stora uppoffringar för just DIG – men DIN
insats måste alltid vara större och du måste älska grenen – HELA grenen. Jag tänker
inte längre lyssna på kommentarer om hur tråkig min träningen är av utövare som
inte ser seriöst på sin egen träning, och jag tänker definitivt inte ödsla en
sekund mer tid på sådana utövare. Det är
inte jag som ska träna DIG – det är DU som ska träna och jag som ska hjälpa. Det
betyder att jag kommer att ha mer tid att satsa på de som har en stark vilja.
Nu måste fokus vara på dem som förtjänar det!
