Självförsvar – förmågan att försvara sig mot en inkommande
våldshandling. Åtminstone några kampsportare börjar sin bana med en strävan att
förbättra sina självförsvarsfärdigheter och därmed öka sitt självförtroende. Ändå handlar kampsportsträning om en strävan
om att undvika våld och bidra till byggandet av en fredlig värld. Våld innebär
alltid risk för skador (eller allvarligare) och det är inte optimalt att
utsätta sig för sådana risker.
Men innan ett inkommande anfall som tvingar oss till ett
fysiskt försvar äger rum har ofta andra och mer avgörande saker inträffat. Saker
som kunde ha gett ett annat händelseförlopp och avstyrt hela våldsscenariot om
man agerat annorlunda. Står man inför en fysisk attack har man väldigt
ineffektivt använt de chanserna. Eftersom strävan är att unvika våld helt och
hållet blir verktyg för att avstyra våld de facto viktigare än de själva
fysiska kampfärdigheterna.
Jag brukar beskriva detta som en trappa i fyra steg. På steg
ett handlar det om att undvika de platser där våld äger rum. Eftersom det är vanligt
att anfallaren är bekant går detta inte alltid att genomföra. För att vara
säker skulle man isåfall tvingas bli en eremit och flytta ut till en öde ö utan
kontakt med några människor. Men det finns också många våldssituationer som
kunde ha undvikits om man valt att inte befinna sig på den aktuella platsen. Vissa
situationer är mer riskfyllda än andra.
Eftersom steg ett inte alltid är möljligt, kliver vi upp på
steg två som handlar om att avlägsna sig genast man uppfattar att våld håller
på att inträffa. Det finns många signaler på ett en situation håller på att
utvecklas till en våldssituation och har man möjlighet att avlägsna sig bör man
naturligtvis göra det så snabbt som möjligt. Ibland går detta steg inte heller
att genomföra. Exempelvis om man måste skydda en annan person mot
övergrepp. Då hamnar vi upp på steg tre.
Att pga sitt ego bli kvar när en våldssituation byggs upp är däremot inte okej! Tyvärr är vårt ego ofta ett stoooort problem.
På steg tre handlar det om att de-eskalera situationen. Det
betyder i praktiken att man aktivt försöker trappa ner nivån på hotet genom kommunikation,
dvs man försöker ”prata ner förövaren”. Det har stor betydelse för många
våldssituationer på vilket sätt man kommunicerar med motståndaren, både verbalt
och med kropssignaler. Naturligtvis kan man inte skrämma eller hota ner en våldssituation.
Lyckas man inte med en de-eskalering finns ingen återvändo, då är man
på steg fyra där man måste fysiskt försvara sig.
Om jag skulle få i uppgift av en människa att minimera
risken att denne skadas av en eventuell våldssituation så skulle ingenjören och
livvakten i mig naturligtvis fokusera på de metoder som ger mest avkastning per
investerat kapital, och där kommer fysiska självförsvarstekniker definitivt på
sista plats. Att hantera situationer på trappstegen 1-3 är både kostnadseffektivare
och utgör mindre risk för människan. Ändå tränar de flesta inte så. För de
flesta spenderas den mesta tiden i träningssalen (naturligtvis ger träningen
andra fördelar som man inte ska bortse ifrån). För de som är riktigt vilse ökar
egot med ökade självförsvarsfärdigheter och då hamnar man förr eller senare i
risksituaioner. Skrytande och provocerande leder till alltid till våld.
Jag satt för en tid sedan och åt morgonmål på ett hotell.
Jag satt djupt i mina egna tankar då jag stördes av ett impulsivt skratt från
frukostserveringen. Där stod en av mina bekanta och skrattade tillsammans med två
helt okända människor från ett annat land, gissar jag eftersom kommunikationen
gick på engelska. Det slog mig att detta inte var första gången detta
inträffade. Jag minns många, många situationer som denna, men nu först
reflekterade jag över den egenskapen. Egenskapen som min bekanta besitter som
gör det hur enkelt som helst att komma överens med människor. Den slog mig nu som
något extraordinärt. Tänk att vara så utåtriktad att man hur enkelt som helst
kan kommunicera med vem som helst om vad som helst på vilka premisser som
helst. Tänk att vara en sådan människa som folk har lätt att fatta tycke för,
och aldrig provoceras av. Då skulle man ju aldrig behöva slåss, eller hur? Att
lära sig det sociala spelets regler står nu som viktigare än någonsin... Om
målet verkligen är att förbättra sina självförsvarsfärdigheter måste man inse
att det inte enbart handlar om fysiska tekniker. Man behöver inte slåss om
ingen vill slå en! Det borde vara där man lägger in sin fokus och energi.
Men du kanske inte alls tränar för att öka dina självförsvarsfärdigheter?
Det finns många goda anlednigar att träna och röra på sig. Kroppen är byggd för
att vara aktiv, och kampsport är en väldigt social gren... men kampsport är
definitivt inte ett verktyg för ditt egos skull! Då utsätter du dig och andra för
onödiga risker. Inse att peace and ego cannot co-exist!
